Hej.

Har tänkt lite idag. Jag tror vi i dagens samhälle har lite för höga krav. Både på oss själv och på saker runt omkring oss. Tänk hur det var förr? Hade man lika höga krav då som nu? Okej visst, vi lever i nuet men ändå kan det vara intressant och tänka på hur det var förr. Allt behöver inte vara perfekt jämt. Det är okej med en skavank här och en där. Och kraven på oss själva. Kraven som pressar ner människor i det mörka djupet. Man behöver inte vara bäst jämt. Det är viktigt att förstå. Du kan och är bra även om du inte är bäst. Bäst vem vill vara det egentligen? Då ställs bara ännu högra krav om att man ska fortsätta hålla den där bästa ställningen. 

Var och klippte mig idag. Lite på toppar och lugg bara så det inte ser så slitet ut. Har muntrat upp mig själv med ''trigg ettan''. Gick rätt bra och har inte gett upp hoppet än. Tror jag behöver den där temadagen som skolan ska ha om att ingenting är omöjligt. Känns som att jag behöver påminnas om det just nu. Nu ska jag börja skriva min ''att göra när jag flyttar hemifrån''-lista. Hihi.

Hairå.