Hej.

Ikväll är jag irriterad, bitter, sur och tvär. Tänkte skirva ur mig lite här. Är det en gång ensamvarg alltid ensamvarg? Det här projektet alltså. Verkligen bestämt mig för att försöka och jobba bra i en grupp för en gångs skull men vet inte om det kommer gå. Inte när jag redan börjat irritera mig. Låt folk vara jantelag om de vill. Förlåt för att jag är svensk ända in i benmärgen. Vad är ens jantelagen? Förklara för mig tack och varför allt är så himla jante hela tiden vill jag också veta. Tänker inte ändra mig. Varför är mänskligheten så himla förvirrad vill jag också ha ett svar på ikväll. Är det så svårt att hålla reda på en plats och en tid? Så svårt att läsa en uppgift och förståd den på rätt sätt? Så lätt att skapa egen fakta som inte fanns där från början och aldrig pratats om? Säger inte att jag klarar av att undvika allt det där men lite mindre förvirrad än andra tror jag att jag är. Åtminstone när det gäller att hålla koll på saker. Borde kanske blivit eremit. En myra. Varit i det här bittra tillståndet hela kvällen. Behöver träffa andra människor imorgon. Såklart är det gruppmöte först. Kanske bra det. Att handledaren har ett spanskklingande namn och inte pratar svenska gör inte saken bättre. Känner mest blä på allting just nu. Blir väl kanske förhoppningsvis bättre om någon dag.

Lyssnar på hög musik för att döva min bitterhet. Ska knapra bittermandlar imorgon så att jag blir förgiftad. Mums. Längtar till en annan kemikurs. Vad jag kände mig träffad när föreläsaren sa att kemister som är mer inriktade på det organiska, biokemiska brukar tycka detta är ganska tråkigt. Precis så jag tycker, orbitaldiagram och elektronkonfigurationer är inte det minsta intressant. Jag kommer alltså inte bli en oorganisk kemist. Då var det i alla fall klart. Behöver den där boxbollen som hänger i Dalarna. Snart går väggen sönder för att mina händer inte kan hålla sig i styr. Det var inte bra. Vill hugga i något, ett vedträ eller vad som helst. Lite död på det hela och plötsligt är inte insatsen personlig. 

Hej då.